övertygelse

Man vill gärna tro att man har en övertygelse, att man kan åstakomma någonting episkt.
Man vill tro att det kommer ske en stor förändring uder ens livstid och att man, även om man inte bli ihågkommen, kan bidra med en liten del till den. Ibland hoppar man bara på ett tåg som verkar gå i rätt riktning, När någonting händer så bestämmer man sig för vad man tycker (ofta väljer man någonting man tycker bra om) och sen finner man tillfredställelse i att se hur man tillsammans med övriga tågersenärer når förändring. Om det så bara gäller att inte köpa oetisk mat eller ifall det gäller blodig revolution.

Ibland gör man tvärt om, att man motsätter sig förändring, som stora delar av befolkningen gjort med IPRED till exempel, eller som så många gjorde för några år sen när regeringen ville att sverige skulle skriva på dåvarande blivande EU-konstitutionen utan att folkomrösta. Då finner man istället mening genom att stå upp för värderingar som man tycker är sanna eller nobla. Ibland lyckas man (EU-konstitutionen) och ibland misslyckas man (IPRED), men det är vägen dit som räknas.

På något sätt finner man en mening med livet, inte i framtiden, utan här och nu när man gör någonting man tror på. Och om man kan se att någonting förändrats när man är klar så är det bara bättre.

Man brukar ju säga att det spelar roll vad man tror på, men oftare tror man nog på det som spelar roll