Jag såg just förra årets bästa dokumentär, iallafall enligt svenska filminstitutet. Ebbe - The movie handlar om ebbe carlsson som jag tidigare var helt omedveten om. Jag som är född i slutet av, och i princip uppvuxen efter, det som utspelar sig i filmen kan inte låta bli att undra varför jag inte vet dethär. Kanske är det så att när saker blir för stora glömmer vi bort att prata om dem. När saker blir för stora så förutsätts alla veta vad som hänt, man glömmer bort att alla omöjligt kan veta vad som hänt.
Jag minns vart jag var och vad jag gjorde när WTC-tornen föll 2001, en händelse som starkt format den värld vi lever i idag. Jag vet inte om de som var mycket yngre än mig då gör det. Det finns någonting viktigt i att prata om världsvändande ögonblick, inte bara för att analysera dem när de inträffar utan också för att yngre generationer måste få ta del av det som hänt. man måste på något sätt känna till sin dåtid för att förstå sin nutid.
Man kan förståss leva helt utan att förstå sin nutid, och vara nöjd med det, men man kan inte förväntas ta ställning till eller ansvar för sin framtid om man inte känner till sin nutid.
De flesta tycker att man ska det.
tisdag 26 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar