Ägandets natur

Idén att man kan äga en tanke, att kunna äga någonting som bara finns i fantasin, är lite fånig tycker jag. Att tro att man kan hindra andra människor från att utveckla, sammanfoga, referera till eller omforma en idé man har presenterat är någonting nästan skrattretande. Vårt samhälle bygger på att vi sammarbetar, att vi diskuterar och att vi utvecklar det andra människor gjort. Det är därför vi är där vi är idag, och inte på savannen. Det är däför varje generation kan ta vid där föregående lämnar av, även om det verkar som vi inte lär oss ibland.

Ägande har länge intresserat människor och nu är ägandehetsen värre än på länge. Ända sen man lärde sig att spela in, trycka och förvara media har man insett att information, idéer och tankar kan säljas på samma sätt som materiella ting. Men vad är det egentligen man kan sälja, vad är det man kan äga. Man kan aldrig kontrollera andra människors tankar eller ord och därför är det inte mycket annat än fånigt att tro sig äga en idé.

Vad jag kan gå med på är att man äger monetära rättigheter till de tryckta eller inspelade verk man skapat. Men att tjäna pengar på andras arbete är någonting jag länge varit emot, helt oberoende av piratrörelsen. Jag skulle aldrig sälja någonting utan rättighetsinnehavarens tillåtelse, det är inte det dethär handlar om.

Min idéologi tvingar mig att identifiera mig med piratrörelsen, och jag är ganska stolt över att vara pirat.

Vad som väckte piraten inom mig idag: blog.brokep.com

Musiktips för den som är sugen på synt, pop eller syntpop: Pirate-album (tpb)