krishantering

När någonting riktigt dåligt händer kan man hantera det på ett par olika sätt. Man kan få panik och bli handlingsförlamad, man kan börja skylla på den ena eller andra och utreda vem som är skyldig eller så kan kan fråga sig själv vad gör vi nu?. De två första alternativen är egentligen olika former av samma sak. Att utreda skuldfrågan för ett händelseförlopp är som handlingsförlamning för de handlingskraftiga, det löser inte problemet.

Så länge man med gott samvete själv kan säga att man gjort det man kunde är den enda anledningen att utreda skuldfrågan att undvika upprepning. Samtidigt som det är viktigt känns det mer relevant nu att fråga sig själv vad vi ska göra för att inte gå under idag än vad vi ska göra för att inte upprepa valresultatet nästa gång.

Så vad gör vi för att inte gå under i gårdagens valresultat. När den borgerliga regeringen fått behålla makten kommer de antagligen fortsätta i samma stil som tidigare och göra precis vad de lovat. Sälja ut gemensamt ägda verksamheter och låta företag göra vinster på folks behov. Vi kommer se fler skattesänkningar för de som redan har pengar och jobb samtidigt som arbetslösa, sjuka, unga och de allra flesta kommer få mindre pengar och mer att betala i takt med att välfärden säljs ut.

Vad vi ska göra är att hålla våra huvuden högt. Vi måste fortsätta stå upp för vad vi tror på. Vi har inte halva sveriges befolkning med oss idag, inte halva sveriges röstande befolkning iallafall. Men om man ska sprida ett budskap måste man börja i sig själv. Vi kan inte säga att samhället ska ta hand om folk ifall vi inte inser att det är vi som är samhället. Vi måste ta hand om varandra och visa att det finns ett annat sätt att tänka. Att man inte måste misstänkliggöra alla som behöver hjälp. Att man inte måste falla för en världsbild där varje individs ansvar för sig själv fråntar henne allt ansvar för sina medmänniskor.

Vi måste fortsätta tro på jämlikhet och solidaritet.