januarimitt

Halva januari har snart gått och ikväll drar veckans kvällsaktiviteter igång igen efter juluppehåll. Det är gyckel som gäller ikväll och imorgon blir det klättring. Jag har fortfarande endel kvar att plugga i och för sig. Jag hoppas bli klar med det i helgen. Jag jobbar enligt en-liten-bit-om-dagen-principen.

Såhär en bit in i 2011 tänkte jag det kunde passa med lite musiktips. Här är två ritkigt bra tips på udda låtar från det politiska året 2010.

Videon till denhär låten släpptes en vecka innan valet. Man kan se den som en kommentar på forstsättningen av spectrial, eller som en respons till en framtidsfrånvänd samhällsutveckling.
mollgan -alla som inte tankar

Till fackförbundet kommunals hundraårsjubileum släppte timbuktu en låt som inte går att förbise. Klockrent.
timbuktu -den osynliga handen

Spectrial s02e01

Nu har första avsnittet, andra säsongen, av det som kommit att kallas spectrial slutat. Det var en ganska torr och tråkig sändning. Åklagaren försöker förklara vem som gjort vad och vem som är ansvarig för vilken del av verksamheten kring TPB. Även om det är viktigt för skadeståndsfrågan är det inte det de flesta är intresserade av i denhär rättegången. De företag som äger upphovsrätterna i fråga har så mycket pengar redan att de inte är beroende av skadestånden. De åtalade har förklarat att de inte kommer betala några skadestånd oavsett utfallet, det finns inga pengar att betala med. Vi som inte är direkt inblandade är inte intresserade av skadestånden.

Det som denhär rättegången handlar om är hur man ska tolka upphovsrättslagen och hur man ska hantera ansvarsfrågan när tekniken blir allt mer decentraliserad. Idag kan man klicka på en knapp och ha tillgång nästan allt man vill ta del av. Trots att stora mediabolag fortfarande bestämmer vad vi är intresserade av är de inte nöjda, de vill också kontrollera hur vi tillgodogör oss våra intressen. De vill ha ett i grunden centralicerat distributionssystem. Ur den viljan kommer de lagar som idag reglerar upphovsrätt. De lagar vi har idag är gjorda för att distribuera media från en plats åt gången, från en person till en person åt gången.

Denhär rättegången måste försöka aplicera en lag som har sin grund i det distributionssätt som varit dominerande de senaste hundra åren på en situation som uppkommit med hjälp av en annan teknik och som fungerar på ett helt annat sätt. Ovanpå det ligger det faktum att domslutet kommer få stora politiska konsekvenser för sverige som land och det ligger politiska intressen bakom rättegången.

Hur de löser det kommer få stor inverkan på hur internet ser ut när rättegångssåpan är över. Men det dröjer många år till dess, det blir fler säsonger av denhär radioföljetången.

krishantering

När någonting riktigt dåligt händer kan man hantera det på ett par olika sätt. Man kan få panik och bli handlingsförlamad, man kan börja skylla på den ena eller andra och utreda vem som är skyldig eller så kan kan fråga sig själv vad gör vi nu?. De två första alternativen är egentligen olika former av samma sak. Att utreda skuldfrågan för ett händelseförlopp är som handlingsförlamning för de handlingskraftiga, det löser inte problemet.

Så länge man med gott samvete själv kan säga att man gjort det man kunde är den enda anledningen att utreda skuldfrågan att undvika upprepning. Samtidigt som det är viktigt känns det mer relevant nu att fråga sig själv vad vi ska göra för att inte gå under idag än vad vi ska göra för att inte upprepa valresultatet nästa gång.

Så vad gör vi för att inte gå under i gårdagens valresultat. När den borgerliga regeringen fått behålla makten kommer de antagligen fortsätta i samma stil som tidigare och göra precis vad de lovat. Sälja ut gemensamt ägda verksamheter och låta företag göra vinster på folks behov. Vi kommer se fler skattesänkningar för de som redan har pengar och jobb samtidigt som arbetslösa, sjuka, unga och de allra flesta kommer få mindre pengar och mer att betala i takt med att välfärden säljs ut.

Vad vi ska göra är att hålla våra huvuden högt. Vi måste fortsätta stå upp för vad vi tror på. Vi har inte halva sveriges befolkning med oss idag, inte halva sveriges röstande befolkning iallafall. Men om man ska sprida ett budskap måste man börja i sig själv. Vi kan inte säga att samhället ska ta hand om folk ifall vi inte inser att det är vi som är samhället. Vi måste ta hand om varandra och visa att det finns ett annat sätt att tänka. Att man inte måste misstänkliggöra alla som behöver hjälp. Att man inte måste falla för en världsbild där varje individs ansvar för sig själv fråntar henne allt ansvar för sina medmänniskor.

Vi måste fortsätta tro på jämlikhet och solidaritet.

betygsklyftan ökar

Betygsklyftan mellan elever från rika och fattiga familjer ökar visar en studie som SCB gjort på uppdrag av lärarnas riksförbund. Och det visar på flera olika saker.

Dels att vi fortfarande lever i ett segregerat samhälle där man till stor del ärver samhällsstatus. Högutbildade blir rika -> rika barn får bättre betyg -> bättre betyg ger högre utbildningsmöjligheter. Det är altså inte bara socialt arv, trygghetskänsla den fria viljan som gör att barn "väljer" sina föräldrars yrken och samhällsklass.

Dels visar det på att skolan som den ser ut idag är orättvis. Att elever från höginkomsttagarfamiljer får bättre betyg beror antagligen (läs: förhoppningsvis) på att de bättre uppnår kursmålen. Frågan som bör ställas då är varför de gör det? Svaret på den frågan måste ligga i hemmiljön eftersom det är den enda gemensamma nämnaren i undersökningen som gjorts.

Antingen beror det på att höginkomsttagare har större akademiska kunskaper och därför är bättre på att hjälpa sina barn med studierna, eller på att låginkomsttagare oftare jobbar udda tider, flera jobb eller gör monotona tråkiga uppgifter på jobbet och är för trötta när de kommer hem för att på ett meningsfullt sätt hjälpa sina barn.

Oavsett måste vi om vi någon gång ska komma över betygsklyftan låta elever gå i skolan i skolan. Vi kan inte lägga ut flera timmars skolarbete per vecka utanför skolan och förvänta oss att alla har samma möjligheter. vi kan inte ge elever uppgifter att göra om vi inte också är berädda att hjälpa dem.

En rättvis skola måste vara läxfri.

svt rapporterar om studien

Piratbyrån har lagt ner

Piratbyrån har lagt ner. Det känns lite som slutet på en era. Men samtidigt har de rätt i att det mesta av vad de ville göra är gjort.

Piratbyrån startades i en tid när nedladdning och uppovsrättsbrott var samma sak i folkmun. I en tid när det var självklart att allt som mediaindustrin sa stämde, de hade ju undersökt allt med sina stora budgetar och dyra proffesorer. Piratbyrån föddes ur ett behov att diskutera vart upphovsrätten var påväg. På den tiden fanns inget starkt intresse för de frågorna i samhället generellt. På den tiden fanns ingen synlig debatt i media.

Det har piratbyrån ändrat på. Idag kan man diskutera upphovsrätt utan att börja i försvarsställning. Idag förs det en seriös diskussion kring upphovsrätt på ett sätt som inte var tänkbart för bara fem år sen.

Men när det är uppnåt, när diskussionen är startad, när det man satte sig ner för att göra är gjort. vad gör man då? Piratbyrån har aldrig kunnat vara en enad röst för alla de pirater som ställt sig bakom dem. Det är lite av genomgående problem för piratrörelsen, oförmågan att enas. Trots det har alla kunnat gå med på att de fört någon form utav talan för den intelektuella piratrörelsen i media och i resten av samhället.

Piratbyrån har de senaste året hamnat lite i skuggan av andra. Spectrial, piratpartiet och andra mindre händelser har blivit de gemensamma samlingspunkterna för piratrörelsen, iallafall har jag upplevt det så. Även om jag aldrig varit piratpartist har piratpartiet fungerat som en folkrörelse (mer än som ett parti) och som sådan har de börjat fylla upp i luckorna där piratbyrån tidigare fans. Spectrial, IPRED, FRAlagen och (kommande) ACTA har väckt stor debatt och är frågor som piratbyrån diskuterat på senare tid, men debatten har inte förts genom dem utan snarare runt dem och demonstrationerna var det andra som stod bakom.

Kort sagt har piratbyrån gjort vad de hade att göra och nu är det slut, egentligen kunde det slutat tidigare, att dethär inlägget kommer nästan en vecka efter att nyheten nådde internet talar för det.

Frågan är vad som kommer efter. För även om piratbyrån inte gjorde särskilt mycket på slutet fanns de ändå som någonting pirater kunde enas runt. Inte bara jag-vill-ha-saker-gratis-piraterna utan ideologi-piraterna. Vi som faktiskt tycker någonting om upphovsrätt, internet och integritet. Vad ska vi enas under för flagg? Visst finns det många platser, inte minst på internet där man kan diskutera upphovsrätt. Men ingen kommer bli lika accepterad som den enade röst piartbyrån var.

Det känns lite som slutet på en era.

Towel day!

Idag har det firats handuksdagen, towel day, till minne av douglas adams. Adams var inte den bästa förattarn jag läst, inte ens inom sin genre. Men adams stod, för mig, för en estetisk process som man inte ser ofta idag. Med en logik som man sälla skådar idag, iallfall i Sci-fi.

Douglas adams och THHGTTG har blivit en ikon. någonting som går att dela in folk på olika sidor av. för två veckor sen var hans dödsdag, 2001.

Det finns många myter kring adams och kring hans mest kända verk, radioteatern som blev bok som blev film som någonstans på vägen han med att vara en uppsjö av teaterföreställningar, ett seriealbum, ett datorspel och mycket annat. Endel säger att avsnitten till radioteatern skrevs efterhand som de spelades in, endel säger att de skrevs efteråt. som ett slags konstruerat manus. Ibland hör man att filmen är dålig för att den inte är lik boken, ibland hör man att den aldrig hade fått göras lik boken för det ligger i denhär berättelsens natur att vara olik sigsjälv varje gång man hör/ser/läser den. Det har funderats tills folks hjärnor vänts utochin på sffran 42 och än vet ingen vad den betyder. Den är svaret på en fråga, men frågan är bara beskriven, inte ställd.

Jag tror att hur mycket man än pratar om fenomenet H2G2 kommer man alltid kunna se det som ett av de stora sci-fi fenomenen. Men det kommer vara ganska ointressat för folk som inte intresserar sig för författarkonst eller sci-fi. Towelday kommer aldrig bli en stor högtid. Men de allra flesta handuksdagar möter man en person man aldrig sett förr som också har en handuk med sig.

Earth Hour

Ikväll är det earth hour. Jag skulle ha firat det med vänner på en spelkväll var tanken. Lite i förra årets anda, men det blir nog ingenting med den saken. Jag sitter hemma och är sjuk. Jag fick knappt sova någonting inatt för jag är så förkyld men jag har sovit stora delar av förmiddagen i soffan, så jag kanske kan vara vaken till 20.30 iallafall, jag hoppas på det.

Earth hour har redan börjat och slutat på många ställen. eftersom att tiden är enligt de lokala tidszonerna. Vill man se bilder så finns de, både i varierande kvalitet och relevans ^^

Glöm inte att släcka ;)

twitter!?

SVT har lurat på mig ett twitterkonto. Det enklaste sättet att kommunicera med folk på tv idag verkar vara att använda twitter eller facebook. Det sistmända vägrar jag fortfarade å det bestämdaste att skaffa, den sortens sociala nätverkssiter har jag lagt av med. twitter är iochförsig precis en sådan site. Men jag kan få allt det intressanta, medelandehetsen, och slippa alla andra statusuppdateringar, bildgallerier, profilformulär och vännerlistor.

Jag vet inte hur mycket jag kommer använda den, kanske slutar jag snart. Kanske kommer jag använda den mer än jag trott. min inställning är att jag ska testa, jag ska ge det ett ärligt försök, microbloggandet. Jag hörde för några veckor sen att twitter varit i mycket tjall med kina för att de blivit cencurerade men att de slagits hårt för att kringgå regulationer och jag var påväg redan då att skaffa en därför att det finns ändå någonting beundransvärt i det. Anledningen till att jag inte skaffade någon den gången var att någon stulit mitt namn. Jag tror inte att det är jag.

samhällskunskap?

Jag såg just förra årets bästa dokumentär, iallafall enligt svenska filminstitutet. Ebbe - The movie handlar om ebbe carlsson som jag tidigare var helt omedveten om. Jag som är född i slutet av, och i princip uppvuxen efter, det som utspelar sig i filmen kan inte låta bli att undra varför jag inte vet dethär. Kanske är det så att när saker blir för stora glömmer vi bort att prata om dem. När saker blir för stora så förutsätts alla veta vad som hänt, man glömmer bort att alla omöjligt kan veta vad som hänt.

Jag minns vart jag var och vad jag gjorde när WTC-tornen föll 2001, en händelse som starkt format den värld vi lever i idag. Jag vet inte om de som var mycket yngre än mig då gör det. Det finns någonting viktigt i att prata om världsvändande ögonblick, inte bara för att analysera dem när de inträffar utan också för att yngre generationer måste få ta del av det som hänt. man måste på något sätt känna till sin dåtid för att förstå sin nutid.

Man kan förståss leva helt utan att förstå sin nutid, och vara nöjd med det, men man kan inte förväntas ta ställning till eller ansvar för sin framtid om man inte känner till sin nutid.

De flesta tycker att man ska det.

ras?

Vad sa hon? jag kan inte låta bli att känna mig lite kränkt.

Jag förstår att det är svårt att formulera sig kort och koncist när man pratar om vissa saker, särskilt när man ska trycka in ett repotage på så kort tid som möjligt. men att börja prata om raser av människor finns det ingen nytta med.

Att prata om raser är ett bra sätt för de som har makt att få oss andra att se skildnader istället för likheter. att prata om ras är det som är att söndra, innan man härskar. att prata om raser bland människor är ett sätt att ställa om oss, från enighet till egenhet. Att uppmuntra en vi-och-de-mentalitet kan bara leda till konflikt. Det vi behöver idag är inte fiender, det är vänner. en vi-och-de-mentalitet kan bara skada. Behöver man skaffa sig en grupptillhörighet finns det gott om fotbollsklubbar eller klädstilar man kan anamma.

Jag vet att jag inte kan ta ifrån denhär reportern sin rätt att uttrycka sig som hon anser passar, men jag kan inte heller låta bli att känna mig en bit kränkt.

imperiet

igår kväll började jag läsa ryszard kapuścińskis bok imperiet. Det är en stor kontrast mot mitt tidigare projekt liftarens guide till galaxen av douglas adams. här är språket mjukt, rakt och kravlöst. I adams bok känns språket tillgjort, designat, för att verka speciellt och det fyller en dramatisk effekt men det tar ändå någonting från historien. Jag har inte kommit långt in i kapuścińskis bok än, men de första kappitlena var bra och jag ser fram mot resten av boken.

imperiet verkar handla om kapuścińskis egna upplevelser av sovjetunionen, ryssland och till viss del resten av asien. Den är personligt skriven och trots att den är otroligt hemsk redan från början så är den varm och på något sätt mysig i sin beskrivning av all misär.

Jag hoppas att den är lika bra hela vägen igenom.

adventsljus

idag har jag jobbat och strax ska jag åka på adventsfika, lite glögg och pepparkakor :) .det är öppet i lokalen och jag ska antagligen ner där efter fikat, det beror på vad klockan blir.

Jag har hängt en stjärna i fönstret också, den sammanfaller smidigt med julen. men anledningen till att man tänder en massa ljus såhärårs är nog närmre besläktad med att det är så mörkt än att jesus enligt kristen mytologi snart ska födas för tvåtusen år sen.

Jag har också passat på när jag ändå var bland sladdarna och fipplade att plugga både fönsterstjärnan och den andra fönsterlampan på en timer, så att de kan vara fina varje dag och lysa, men att jag ändå slipper tänka på dem eller tänka på om jag är hemma eller inte. De gör trots allt en viss skillnad på utsidan så det kan vara värt att de får lysa även när jag inte är hemma.

när jag kommer hem ikväll kommer det vara härligt vintermörkt. jag ska dricka té

ny knapp

Blogger försöker mer än vad jag vill.

Högst upp på alla (de flesta?) blogger-bloggar finns en rad som blogger själva kallar för "navbar", den är en av de största anledningarna till att jag funderar på att hitta någon ny att hosta min blogg. I denna navbar finns en knapp på vilken det står "next blog" och tills alldeles nyligen gjorde den knappen att man kom till en slumpvis vald blogg, även om jag inte gillar navbaren så gillar jag den idén.

Google, som äger blogger, har dock nyligen bestämt sig för att bli mer "användagvänliga". Vad google menar med användarvänlighet är vanligvis att de samlar in en mängd information och sen gissar de sig till vad du vill, baserat på den informationen. I dethär fallet så innebär det att google läser av alla sina bloggar efter ord och fraser för att sedan kategorisera dem så att när man klickar på "next blog" ska man få en blogg som liknar den man är på, en som tar upp samma ämnen på samma språk.

som klickare på next-blog-knappen känner jag mig lite dissad. Vad hände med min slumpa-fram-en-blogg-knapp? och jag vill inte att google ska gissa vad jag vill läsa, vill jag läsa någonting som har med en bloggares inlägg att göra kan jag klicka på länkarna i samma blogg, jag är väldigt sällan intresserad av någonting på samma tema utan vill i sånna fall ha någonting på samma fråga (de flesta bloggar har dessutom in ett tema), men då är det lättare att söka direkt på det, man får bättre träffar så och dessutom möjlighet att bryta språkbarriärer.

blogger (google) gör fler och fler saker som jag inte riktigt vill, det är en tidsfråga tills jag hittar ny hosting.

Jag är överhuvudtaget lite avigt inställd till att bli indexerad, men det har varit oundvikligt länge. det viktiga nu är att vara medveten om det, och reflektera kring det.

Också attbråpå indexering av internet: det var en tidsfråga innan någon kom på denna tanken och det är inte första gången heller. Men det är ett tydligt steg mot ett hårdare övervakningssamhälle.

eget bästa

Ikväll är det filmkväll. Det är V for Vendetta som gäller, en film löst anknuten till de händelser som ägde, eller planerades äga, rum den femte november 1605. Terrorism är visserligen ingenting att fira, men det är väl värt att minnas, och uppmärksamma, hur starkt man kan tro på och kämpa för sina idéal.

Man tror lätt att terrorism är en ny företeelse, någonting som desperata individer tvingats ta sig till i ett samhälle som blivit alldeles för globalt för att alla ska kunna hålla med varandra. En företeelse som föddes den elfte september tvåtusenett, men att desperata människor gör desperata saker är ingenting nytt. Det har vi sett många exempel på genom historien.

Hurvida det är rätt eller fel att handla i andras intressen mot deras vilja är någonting vi måste fråga oss varje dag. Jag har råtter i bur, trots att de antagligen skulle vilja springa runt i lägenheten, därför att jag inte vill riskera att de tuggar igenom någonting strömförande. Tvångsintagna på psykavdelningar runtom i landet är där mot sin vilja men, hoppas man, för sitt eget bästa. Vad föräldrar säger åt sina barn att göra skiljer sig ofta från vad barn vill.

Jag tycker att de flesta av dessa exempel pekar på situationer då det är rimligt att handla i någon annans intresse mot dess vilja, men jag ser också problematiken i det, för även om jag inte tycker att terrordåd är bra så är det i princip samma handling. Att med våld eller hot om våld tvinga en eller flera individer till någonting de inte vill därför att man själv anser det vara bättre för dem. Jag antar att de flesta terrorister anser sig handla för allas bästa, eller åtminstånne de flestas, trots det vill inte de flesta människor att terrordåd ska genomföras, då hade de inte kallats terrordåd.

V for Vendetta handlar inte särskilt mycket om terrorism utan handlar på ett mycket mer konkret sätt om problematiken med, eller kampen mellan, fascism och anarkism. Men den tar ändå sitt avstamp i terrorismen som ett uttryck för en antifascistisk rörelse. Och dessutom är den femte november ett viktigt datum i filmen, så den är sevärd idag ändå.

fredspris

obama blir tilldelad årets fredspris. och även om det står i motiveringen att han jobbat mot kärnvapen, inspirerat många och ingivit hopp är det svårt att se vad han egentligen gjort.. Han har anklagat länder för att producera kärnvapen. Han är den politiske och militära ledaren för ett land som just nu bedriver flera krig. Men samtidigt har syrien påpekat att han förbättrat usas relation till ledarna i många länder i mellanöstern, eller snarare vice versa, och det är någonting som behövs idag, mindre hat.

Jag blev mycket förvånad när obama fick priset, jag tror han har gjort lika mycket skada som nytta för fred, men han har gjort endel viktigt fredsarbete tycker många.

sparkade

Hela styrelsen för statliga Apoteket AB får sparken. Anledningen är att styrelsen vägrat att godkänna nya regler som regeringen vill driva igenom i samband med avregleringen av apoteksmarknaden.

-http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3115147

När ett system är byggt så att en instans måste godkänna någonting innan det kan träda i kraft brukar det vara därför att det är en instans som måste få uttala sig i frågan. Men så är det tydligen inte i fallet apoteket. När apoteksstyrelsen inte höll med sina meningsmotståndare så var det plötsligt inte intressant vad de tyckte längre.

Socialminister göran hägglund tycker det var rätt att avsätta styrelsen.

Europas förenade stater

Hör fredrik reinfeldt tala på nyheterna om hur viktigt det är att EUs medlemsländer enas inför kommande G20möte. Varför man haft ett möte idag för att diskutera bland annat vad man vill åstadkomma med mötet i USA om en vecka. Att man vill prata ihop sig inför ett möte är ingenting konstigt, särskilt när många länder, inklusive sverige, bara har ett indirekt medlemskap genom EU och inget eget. Vad som är lite oroande är att man allt mer ofta hör det pratas om EUs gemensamma röst gentemot andra länder och föreningar. Detta är någonting som aktivt bidrar till att göra EU till en stat och i motsats till en sammarbetsorganisation.

Mellanstatliga sammarbeten är jättebra, spridning av kultur, idéer, information, varor och många andra saker är någonting viktigt. Problemet är att när man går allt mer mot gemensamma hållningar inom EU så minskar man medlemmsländernas oberoende och självständighet. När man jobbar för att hålla en enad front utåt fråntar man medlemmsländerna möjligheten att tala för sig själva eller föra egen utrikespolitik i känsliga frågor. Om man till detta lägger den gemensamma valutan, Europadagen, flaggan och nationalsången så ser man snart att EU är på god väg att bli mer än ett överstatligt sammarbete. Mellanstatligt har det inte varit på länge.

samma regler, tack

De flesta om man frågade dem skulle hålla med om att samma regler bör gälla på internet som i resten av världen. Det är inte okej att oprovocerat kasta ur sig oförskämdheter till alla som passerar, det gäller på internet också. Det är inte okej att lura folk på pengar, det gäller på internet också. Det är inte okej att bryta sig in hos andra människor, inte ens om man bara vill kolla runt lite och det gäller på internet också, i de flesta länder iallafall.

Samma regler ska gälla på internet som i resten av världen. Detta är det mest använda argumentet för övervakningslagarna och den censur vi sett i sverige nyligen. Man började med att måla upp ungdommar som ignoranta och oinsatta lagbrytare men när man märkte att det inte alls bara var ungdommar som använde internet och att de flesta inte var varken oinsatta eller ignoranta så bytte man taktik. Internettrafik skulle övervakas och olämpligt material tas bort.

Stöld är ett brott, även på internet. Med det som sitt främsta argument har den stora mediaindustrin lyckats införa flera lagar, men det är inte bara lagar man infört utan också någonting som är mycket svårare att upphäva. Man har infört ett nytt tankesätt. Samma regler ska gäller på internet som i resten av världen. Detta låter ju bra och internetmotståndare har vunnit mycket mark med det argumentet men kollar man på de censur- och övervakninglagar som gått igenom på senare tid så inser man snabbt att de bara nästan menar vad de säger.

Kollar man på de lagar som gått igenom nyligen så ser man att det inte handlar om alla regler utan bara om medborgerliga skyldigheter. Samma medborgerliga skyldigheter gäller på internet som i resten av världen, myndigheters skyldigheter tar man lättare på. Individers rättigheter är inte heller så noga med. Utanför internet skulle det vara svårt att få igenom lagar i sverige som innebar att vem som helst fick stoppa dig och kräva att du legitimerar dig på gatan, ändå målas anonymiteten upp som ett av de största problemen på internet. Utanför internet skulle inte brevbärare hållas ansvariga för den post de delar ut, om man skickar stöldgods eller olaga hot med posten så är man själv ansvarig för det, inte postväsendet. Inte heller skulle man gå med på att posten öppnade och läste alla brev som skickades, att polisen stod och sökte igenom alla bilar, alla lunchlådor och alla byxfickor som passerar bestämda punkter för att söka efter hot mot rikets säkerhet. ändå söks all information som passerar sveriges gräns (och det är i praktiken allt du skriver eftersom det är billigare att studsa trafiken utomland än att skicka den raka spåret dit den ska, även om den bara ska till grannen) igenom av fra. Varje sms, mail, youtube-klipp, hemsida eller banktransaktion du genomför övervakas sannolikt av fra.

Det finns inga samma regler på internet idag, bara samma skyldigheter.

internäten och framtiden

Lyssnar på juliagruppens seminarium nät och samtal. Om man bara letar lite så märker man att det förs ganska mycket diskussioner kring vad internet är och vad internet bör vara, men tyvärr så måste man leta för att hitta dem.

Den diskussion som förs är viktig och sträcker sig faktiskt mer framåt än vad man får bild av när man lyssnar på mainstreammediala rapporter.

början på en segdragen konflikt

Det är en episk bild av en slutgiltig strid mellan uttrycksfrihet och cencur många pirater vill måla upp i tider som dessa. Stora mediabolag försöker gång på gång stänga ner alla möjligheter till privat kulturspridning, och de vinner små segrar jämfört med oändligheten i den uppgift de står inför.

Men jag är rädd att det inte är någon episk slutstrid vi befinner oss mitt i. Vi står inte en på de bildliga hollywoodkullarna och inspekterar varandras arméer i väntan på vem som ska anfalla först. Än har ingen gjort något riktigt anfall. Mediabolagen har inte ännu lyckats åstakomma någon egentlig skada på varken fildelningskulturen eller de som är en del av den. De skjuter lösa skott för att skrämma piraterna till flykt, men man kan inte skrämma de som inte låter sig skrämmas. och mediebolagen känar trots piraterna mer pengar än någonsin idag.

Vad vi befinner oss i nu är början på en segdragen kapprustning, inget läger vill visa sig sämre än det andra och båda läger hävdar att fienden snart är ett minne blott. Man samlar på sig alla argument, exempel och liknelser man kan komma på för att bevisa sina motståndares idéologiska förkastlighet, men den som är övertygad låter sig inte övertygas.

Den verkliga striden kommer inte stå än på länge, och den kommer inte sluta i ond bråd död. Den som vinner striden om den intelektuella egendommen, striden om uttrycksfriheten är den som kan vänta ut den andra. Antingen måste mediabolagen fortsätta att betala per huvud för varje pirat som fängslas till dess att den sista piraten är död. Eller så måste piraterna stå, enade och splittrade, till dess att mediebolagen inte har pengar att hyra in mer polis, eller stifta fler lagar.

Dethär är en strid som våra barn kommer få slåss i mer än vi, Vi kommer minnas The piratebay som man idag minns Che Guevara. Inte den första att formulera sina idéer, och inte den bästa på att slåss för dem, men en symbol för alla de som inte har någonting att samlas under. Alla medelpirater som inte vill segla under extrempiraternas flagga och de extrempirater som inte vill ansluta till medelpiraternas baner. Alla kommer vi om femtio år kunna enas om att i den början till en strid som stod under 2000-talets första år var The Piratebay ändå en av de som höll fanan högst