Nana

På rekomendation av en gammal vän började jag idag kolla på animeserien Nana, jag fick tag i den för ganska länge sen men kom först idag runt till att titta på den. Fem avsnitt in kan jag säga att den är inte alls dålig. Den känns bitvis lite brittisk-idyllisk och andra gånger väldigt tokyo-hip.

Jag tror att det som gör den bättre än de flesta animeserier jag har sett är att den är mer verklighetsförankrad. I filmer passar det ofta att lägga in udda eller övernaturliga moment utan att förklara dem, man kan helt enkelt acceptera att det är en del av den värld filmen utspelar sig i. Men i en serie krävs det på ett annat sätt att man förklarar hur eller varför någonting fungerar, eftersom de är så långa. I de flesta animeserier jag sett verkar det som att man inte haft nog med storry så man har slängt in ett gäng med tankeläsande robotar eller liknande, alternativt att man bara producerat serien i syfte att sälja en annan produkt (oftast samlarkort eller plastfigurer). Denhär serien verkar inte innehålla någonting sånt, det verkar luta åt att bli någon slags relations-ödes-själsfrände-drama.

Säga vad man vill om den genren, men det är en tuff genre att ge sig på. Det är lätt att fastna i att sända samma avsnitt (story) om och om igen, de ska hålla på i 47 episoder, så vi får se hur de klarar sig, de är baserade på en manga och mangor brukar vara väldigt storrydrivna. Men kan man sitta igenom tio säsonger av friends ska det nog inte vara något problem att se dethär ;). Hittills har det tillochmed varit spännande i varje episod, någonting som friends aldrig var särskilt mycket av. Nackdelen är att man måste kolla hela tiden när man kollar, man kan inte laga mat eller virka eller chatta samtidigt, för man måste läsa texten på skärmen, men så är det ju med all japansk anime, till den dag jag lär mig japanska ;)