reseskildring

Dag ett: Vi åker, en halvtimma sena, vid halv tio från kalmar och tar en omväg västerut innan vi viker ner söderut och äter tidig lunch i vassmolösa. Redan här kommer vi på vad vi glömt att packa. Vi har inga kryddor med oss, inte ens salt. Vi bestämmer för oss för att handla det i söderåkra så vi har till nästa måltid.

I söderåkra inhandlar vi salt och ingefära. Dessutom köper vi en extra tetra med kikärter, det är gott. Av någon anledning kunde vi inte låta bli att köpa godis med. De snabba sockerkickarna är antagligen bra när man cyklar, tänker vi och chansar. Den enda veganska chokladen är smaksatt med mint så resten av resan får gå lite i mintens tecken. Vi stannar hos en vän och fyller på vårt vatten, söderåkravatten är väldigt gott. Det hade gått åt ganska mycket vatten vid den första måltiden för vi diskade två gånger, en gång före och en efter.

När vi lämnat söderåkra åker vi mot bergkvara med målsättningen att ta oss till kristianopel första dagen. En omväg leder oss mot djursvik och vi åker längre än vi hade behövt, men vi har inget bråttom. Vi hade bestämt oss för att ta denna vägen ner eftersom den låg närmre kusten och vädret skulle vara bättre de första dagarna av resan, men än har vi inte sett vattnet.

Väl i bergkvara börjag vi undra om man inte kan ta sig av bilvägen och åka en väg närmre vattnet, men efter att ha frågat två förbipasserande tror vi inte att man kan det. bitvis kan man åka på en väg paralell med bilvägen, det gör vi så mycket vi kan och längsmed den vägen stannar vi sen för att äta middag. Nu är klockan eftermiddag och solen står högt på himlen. Efter att ha ätit fortsätter vi och kommer start till bröms. Gränsen mot blekinge, här försöker vi, med viss möda, uttyda vad det står på den sten som rests till fredens ära. Vi konstaterar att det hade varit bättre med en sten till fred än en sten till slutet på ett krig, men det kanske är så att man gärna reser minnesstenar över landvinningar och inte lika gärna över kompromisser.

Vi kommer inte längre än ett par hundra meter in i blekinge innan vi får syn på ett fält med solrosor. De är vackra där de står trots att endel blommat över. De som blommat över har frön i sig och vi passar på att plocka några, de bör ju gå att odla hemma.

När vi väl kommer till kristianopel är det förvisso lika vackert som folk har sagt oss att det ska vara. Men det verkar dyrt att sova där. Det är en ordentlig camping med alla bekvämligheter man inte behöver när man är ute så kort tid som vi varit. Vi stannar och kollar på stadsmuren som ser ut att ha gått rakt ner i vattnet, även om vattengränsen flyttat sig något nu. Vi bestämmer oss för att inte ens fråga hur mycket det skulle kostat att sova där utan vi åker vidare söderut.

Vi hittar en skogsbit längsmed vägen söderut och bestämmer oss för att stanna där innan det blir för mörkt. Vi har hållt ett ganska så högt tempo och klockan nio är det redan skymning ute. Jag somnar tidigt. Martin är vaken en stund till.

Dag 2: Vaknar klockan sex och går ut för att möte regnet som kommer vid halv sju. Vi blir strandade i tältet till strax efter åtta när regnet avtagit. Bra var kanske det, sa martin, som sov förbi regnet. Efter att ha diskat efter frukost och packat ihop tältet gav vi oss av söderut vid halv nio på morgonen.

Vi åker genom flera små samhällen på vad som blivit en väldigt dålig väg i regnet. Asfalten är gammal och sliten. Friktionen är stor mot däcken och vätan gör det ännnu trögare att cykla i motvinden. I klakebäck tvekar vi. Vi kan fortsätta söderut. I sånna fall kommer vi till torhamn och kusten. Annars svänger vi västerut och hamnar i jämjö. Vi väljer jämjö och ger oss av. En liten stund har vi sidvind, men snart är vi i jämjö.

Väl i jämjö gäller det att hitta en butik. Vi hade bestämt redan dagen innan att vi var sugna på glass, så det skulle vi köpa. Vi åker in i jämjö och hamnar på fel väg redan från början. När vi till slut får syn på en butik ligger den på fel sida om vägen, vi måste över en trotoarkant och upp för en backe för att komma till den. I backen har jag alldeles för mycket fart. Min lilla väska bestämmer sig för att hoppa av cykeln och matkonserverna i den sliter mot asfalten. Det blir hål i väskan på flera ställen. Efter att ha inspekterat skadorna ger jag mig in för att köpa glass medan martin stannar utanför och vaktar packningen, sen åker vi ner på ett litet torg och sätter upp köket. Glassen får bli efterrätt istället för fika. Under tiden vi äter kommer en annan semestercyklist förbi. Vi pratar en stund om olika cyklar. Min är den överlägset sämst packade av de tre. Den andra cyklisten har varit ute i tio dagar och cyklat ända från tyskland upp en bit över västervik. Men är nu på hemresande igen, pengarna hade tydligen tagit slut så då gick det inte att vara ute längre. För att tvätta sina kläder hade hen tagit en plats på kristianopels camping och de hade tagit 250 kronor per natt. Vi känner inte att vi missade någonting som åkte därifrån. När vi pratat en stund ger sig den smått exentriska tysken av igen och vi packar ihop våra grejer innan vi fortsätter mot ramdala.

I ramdala svänger vi av söderut mot slutdestinationen sturkö. Under alla gånger jag åkt bil genom blekinge har jag inte tänkt på hur många kullar det finns i dethär området. Vi var nästan aldrig på plan mark utan åkte alltid uppför eller nedför. Över broarna i blekinge skärgård går det fort att åka. Uppför är det tungt för de är höga och branta, men nerför flyger man med hög fart. Det står flaggstänger längs med broarna och i dem hänger flaggor med fåglar på. Vi diskuterar en stund men sen tror vi att det är storkar, vi är ju ändå på sturkö. På en av broarna står en servicebil så vi är tvugna att stanna längst ner på bron för att ta oss förbi. Det blir ingen gratis fart den gången. Istället trampar vi vidare och kommer ganska snart fram till dagens slutmål, förbi alla landmärken, kvarnen, skolan, butiken.

Väl på plats där vi ska sova slår vi upp tältet för att torka, vi sover ju inne inatt, och sen sätter jag mig att laga väskan som gått sönder i jämjö. När jag inspekterar den närmre är det fler hål i den än de som blev i jämjö. Efter tjugo minuters lagande är den fläckig av tejp, fläckar i silver på blått.

Vi spenderar kvällen grävandes hål och diskuterandes färdrutter. Vi mäter att vi åkt 7,9 mil första dagen, och 10,8 totalt så långt. Sen diskuterar vi vägen hem. Martin har ont i ett knä och har känt sig lite krasslig på kvällen. SMHI har utfärdat varningar för regn den sträckan vi hade tänkt att åka. Kanske är det bättre att ta en kortare väg hem och bara sova en natt till ute, istället för två, inte mig emot. Vi kollar på kartan och designar en väg som tar oss hem med bara en natt ute. Den är ugnefär lika lång som vägen ner, om något lite kortare. Men vi räknar med ett lägre tempo om vi ska vara skadade.

Dag 3:Vi tar tid på oss och äter ordentligt med frukost innan vi ger oss av. Vid tio börjar vi plocka ihop vår packning och jag lyckas slarva med vikningen så pass att min packning inte får plats i min stora väska så nu går den också sönder. Sömmen rivs upp till ett stort hål och även den väskan får en vattentät rand av silver, både insida och utsida täcks. Sovsäcken får från och med nu vistas i två plastpåsar utanpå väskan.

Vi stannar igen på senoren för att laga mat. Efter nära en timmas rast och ett butiksbesök för att köpa två paket äppeljuice ger vi oss av igen. Nu är klockan tolv och vi håller vår hittils lägsta hastighet, men med den kortare vägen hem har vi inte bråttom. Om vi är tillbaka i småland innan natten ligger vi bra till för nästa dagsfärd. Till ramdala går resan samma väg som dagen innan, om än åt andra hållet. Vi har många fler nerförsbackar nu än vad vi hade uppförsbackar igår. Vi vet att det inte är så, kanske lägger man bättre märke till nerförsbackar än uppförsbackar.

Strax efter ramdala svänger vi av från gårdagesn väg och åker norr ut mot sälleryd. Nu kommer ett stycke av vägen som till en början är vackert att åka igenom men efter ett tag blir lite tråkigt och händelselöst. Vägen går uppåt och neråt, på båda sidor står träden täta, när vi börjar tro att vi är framme i sälleryd är vi halvvägs. På ett ställe hittar vi björnbär och strax efter det får vi syn på lingon, men de är långt ifrån mogna än. Björnbären är mogna, men bara hälften av bären. Efter ytterligare en stund kommer vi ut till sälleryd och när vi fortsatt en liten bit är regnet på god väg att hinna ifatt oss. Plötsligt ser vi någonting vi inte hade väntat oss. Torsås är bara en och en halv mil bort. Vi är nästan hemma och klockan är nästan ingenting än.

När vi kommer in i torsås har det börjat regna och slutat ett par gånger, men bara småregn, ingen riktig väta. Klockan är tre och vi tar paus på en bänk under tak. Vi äter upp de sista av rostade frön och nötter vi haft med oss och beslutar att satsa på att ta oss hela vägen hem. Att tälta vore nästan fånigt när vi kommit såhär långt och klockan är såhär lite. Vi bestämmer oss för att äta riktig mat i söderåkra på vägen tillbaka.

På vägen till söderåkra kommer regnet på riktigt, det är inte tillräckligt mycket regn för att det ska vara värt att använda den regnponcho jag köpt för tio kronor inför resan. Jag tar den på mig när jag tror att det ska börja regna, men tar av den tio minuter senare. Det regnar inte mycket nog. Strax utanför torsås tar jag på mig en jacka för nu är det lite kyligt, den blir blöt och torkar inte på länge efter det. I söderåkra tar vi oss till affären där vi vet att det finns ett tak man kan laga mat under. Klockan är nu halv sex och solen lyser igen när vi ätit klart. Jackan får sitta på pakethållaren när vi ger oss av. Den är blöt och kall. Solen är varm. Vi bestämmer oss för att pausa nästa gång när vi kommer till vassmolösa.

Vi pausar innan vi kommit till vassmolösa och fyller på vattenflaskorna. Nästa stopp sker straxt före vassmolösa. skador och cykelproblem börjar ta ut sin rätt nu och vi tar en längre paus. Vassmolösa åker vi rakt igenom, sen går vi en bit innan ljungbyholm och åker i nerförsbackarna. Efter ljungbyholm åker vi över dämmet på en väg som känns väldigt mänsklig. Den tvingar naturen att forma sig runt den, den böjer sig inte, den höjer sig inte eller sjunker inte. Den går rak som en spänd lina. Nästan en mil sträcker den sig. Den känns lite som ett hån mot naturen. Den har lagt sig där och trycker envist bort allt som gör anspråk på att växa över den. Andra vägar slingrar sig runt naturen, men här slingrar sig naturen runt vägen.

Klockan nio på kvällen är vi hemma. Jag sover till elva dagen efter, det har jag inte gjort på hela sommaren.