Bok slut

Idag har jag, äntligen, läst ut den bok jag sakta jobbat mig igenom de senaste månaderna. Alvklingan av Nick Perumov, första delen i en serie om tre böcker. Jag fick den i julklapp och de första hundra sidorna gick snabbt. Sen tog jullovet slut och jag återupptog den inte före nyligen, De sista två hundra sidorna har gått på två dagar.

Boken utspelar sig i samma värld som Tolkiens LOTR-triologi. Tre hundra år efter de böckerna och den har många likheter med de böckerna. Jag kan på många sätt känna igen karaktärer och arketyper. På vissa ställen i boken refereras saker som händer i Tolkiens verk men det här måste nog ändå ses som en bok för sig.

Språket är ganska trögflytande, men berättelsen fängslande. Bilden man får av huvudkaraktärerna är bitvis en ganska episk bild av en, två eller tre karaktärer, beroende på vart i boken, som står inför en uppgift som de, i enlighet med alla regler för episk fantasy, inte kan misslyckas med. I andra stycken är bilden mer tvetydig. Man vet inte riktigt vem som är vem eller hur det ska sluta. Vissa karaktärer blir jag bara inte klok på och det är nog denhär bokens stora styrka. Efter över femhundrasextio sidor vet jag fortfarande inte vad det är huvudkaraktärerna egentligen ska överkomma, bara att det är oerhört viktigt. Jag blir hela tiden matad med vart de är påväg och vad som kommer hända härnäst. Men trots att jag nått slutet av del ett vet jag inte vad som kommer hända i början av del två. Det är spännande.

Nu väntar ett genrebyte. Ska bli skönt att läsa någonting annat än fantasy ett tag. jag är i och för sig mer sugen på Tolkien nu än på länge och dessutom har jag bestämt mig för att försöka förstå vad harry potter handlar om. Men det får bli ett senare projekt. harry potter är ju trots allt också en fantasy-berättelse och jag är sugen på någonting mer jordnära.